DEN FULLÄNDADE DÖDSRYCKNINGEN SCEN TRE (en timme senare. Ljuset går sakta upp. CAVANOSA ligger fortfarande utsträckt på bänken. SIL kommer, hon bär på en piska. Hon går sakta upp till honom och knäböjer vid bänken. Hon tittar på honom en lång stund. Plötsligt vaknar han med ett ryck) CAVANOSA Mamma, mamma! (ursinnigt) Vad gör du här? SIL Jag var tvungen att träffa dig. CAVANOSA Hörde du inte vad jag sa? Gå härifrån! SIL Snälla du... CAVANOSA Det har inget med snällhet att göra! SIL Jag ska inte vara till nåt besvär. CAVANOSA Du är det största besvär jag nånsin mött. SIL Låt mig få stanna här vid dina fötter , som en katt. CAVANOSA Jag antar att du har tröttnat på att bli knullad av den där idioten. Okej, skaffa dig ett annat litet pikant nöje. SIL Jag följde inte med honom. Jag gick för att skaffa en present till dig... en piska. CAVANOSA Och det där var den bästa piskan du kunde hitta? SIL Jag rotade runt på vinden och det här var allt jag hittade. CAVANOSA Stick härifrån! SIL Ta den, snälla! CAVANOSA Vad förväntar du dig att jag ska göra med den här? SIL Slå mig. Titta, jag ställer mig på knä. Slå mig om du vill. CAVANOSA Försöker du fresta mig?   SIL Jag vill bara se dig lycklig. CAVANOSA Var vill du att jag ska slå dig? På handflatan som i skolan. SIL Var du vill. CAVANOSA Ta av dig kläderna! SIL Här? Folk kan se. CAVANOSA Du ville göra mig lycklig, eller hur? SIL Jag gör precis vad du vill. CAVANOSA Okej, kom igen då! SIL Vad ska jag ta av mig först? CAVANOSA Krånglar du? SIL Bli inte arg. Så här. (hon tar av sig sin blus och sen sin kjol. Hon tar av sig sina skor och strumpor följt av underkjolen) CAVANOSA Sluta! Vad är det här? SIL Vad är det? CAVANOSA Hade du tänkt att vi skulle leka tjuv och polis? SIL Vad har jag gjort för fel? CAVANOSA Titta på piskan. SIL Vad är det för fel på piskan? Slå mig om du vill, jag ska inte stoppa dig. CAVANOSA Med den här piskan så kan du som mest bli kittlad. SIL Det är läder. CAVANOSA Var är taggarna? SIL Måste den ha taggar? CAVANOSA Visste du inte det? SIL Jag går och fixar en annan. CAVANOSA Bra. Stick härifrån och bry dig inte om att komma tillbaka. SIL Snälla... CAVANOSA Vad är det nu? SIL Låt mig få stanna hos dig en liten stund. CAVANOSA Vad är du ute efter? SIL Inget. Jag vill bara vara med dig. Jag ville tala om för dig att polisen håller på med nån kontroll vid alla vägkorsningar här i närheten. Låt mig få gömma dig. CAVANOSA I dina trosor? SIL Var du vill. CAVANOSA Vad är det här om? SIL Jag är så vansinnigt.... CAVANOSA Bespara mig ditt billiga svärmeri. SIL Jag gör allt du ber mig om. CAVANOSA Stick härifrån då! SIL Snälla ... CAVANOSA Du vill göra mig lycklig, eller hur?   SIL Av hela mitt hjärta. CAVANOSA Okej, gör det då. SIL Hur då? CAVANOSA Genom att sticka härifrån, nu med en gång. SIL Var inte så hård mot mig. CAVANOSA Åh, så det är meningen att jag ska göra dig lycklig... genom att uppoffra mig. SIL Jag kan gå en bit och sitta på bänken därborta. CAVANOSA Låt mig bara få leva mitt liv ifred. SIL Jag ska låta dig få leva ifred. CAVANOSA Vad står du där halvnaken för? SIL Du bad mig att jag skulle klä av mig. CAVANOSA Har du för vana att klä av dig så där titt som tätt? SIL Jag har aldrig gjort det så här öppet förut. CAVANOSA Det är en oanständig gärning. Vi skulle kunna åka i fängelse båda två. Jag för mitt brott och - SIL Jag gömmer dig hemma hos mig. CAVANOSA Jag glömde av att du är en hjältinna. SIL Förlåt mig. CAVANOSA Jag fått nog av din artighet. Vad döljer sig bakom den? (paus) Var har du gjort av din pojkvän? SIL Jag följde inte med honom. Han ville att jag skulle gå ut med honom, men jag gick hem och fixade en present till dig.   CAVANOSA Vad sa han om mig? SIL Tja... CAVANOSA Säg det, du behöver inte vara rädd för att jag ska bli kränkt. SIL Inget allvarligt. Han bara varnade mig att jag skulle vara försiktig därför att du var galen och farlig på det CAVANOSA Förolämpade han mig? SIL Som jag sa, han sa att du var galen. CAVANOSA Jag frågade om han förolämpade mig, om han kallade mig för monster eller Quasimodo eller mupplikande krympling. SIL Det skulle jag inte ha tålt. CAVANOSA Jag har verkligen fått mig en livvakt, eller hur? SIL Driv inte med mig. CAVANOSA Nu lägger vi korten på bordet. SIL Jag talar sanning. CAVANOSA Nu räcker det med den här barnsliga sentimentaliteten. Fakta! Vad är det du vill? SIL Det har jag redan sagt. Att stanna hos dig. CAVANOSA Hur länge då? SIL För resten av mitt liv. CAVANOSA För resten av ditt liv. Okej, vad ska du göra ikväll? SIL Jag gömmer dig i min lägenhet om jag får. CAVANOSA Jag tillbringar all min tid i mitt rum och här i parken. Det är ingen idé att du försöker få mig att ändra på mitt liv. Det skulle jag aldrig kunna. SIL Då flyttar jag hem till dig. CAVANOSA Och så kommer polisen och arresterar mig.   SIL Nej. CAVANOSA Anta att allting flyter på och polisen inte kommer och arresterar mig etc.... Vad ska vi göra hela dagarna? Det är lika bra att du får veta att jag inte går på bio eller teater, jag bara promenerar i den här parken. Skulle du kunna tänka dig att stå ut med det? SIL Naturligtvis! CAVANOSA Alltsammans.. i hela livet? SIL Ja, i hela livet. CAVANOSA (argt) Stick härifrån! Kom igen, stick härifrån! Jag vill inte se dig igen. (han lägger sig ner på bänken med ansiktet i händerna. Hon står tyst. Hon börjar gå och kommer sen tillbaka. Hon går försiktigt fram till honom. Hon knäböjer. Hon vill röra vid honom men hejdar sig. Hon tittar på honom en lång stund. Hon reser sig och går ut ett ögonblick. Hon kommer tillbaka och knäböjer igen) SIL Snälla... (hon rör vid honom. CAVANOSA hoppar genast upp i vilt raseri. Han sparkar omkull henne) CAVANOSA Hur vågar du röra mig! Mig! (vansinnesskrik. Han går bort till den liggande SIL och börjar trampa vilt på henne) CAVANOSA Slampa! Hora! Ditt värdelösa jävla luder! Här har du, och här och här! (han går till bänken och börjar sparka på den. Hans ilska dämpas något. Sen säger han tyst: Mamma, mamma. Lång tystnad. Polissiren. lång tystnad. Vi kan höra hur hon gråter desperat. Till slut reser hon sig. Hela hennes kropp ser ut att värka. Hon går till bänken) CAVANOSA (ursinnig igen) Rör mig inte! SIL (trött) Jag ska bara ta mina kläder. (hon klär på sig sakta) SIL Kan jag få säga adjö? (tystnad) SIL Låt mig bara få säga hur ledsen jag är att vi inte kunde förstå varann. (tystnad) SIL Kan du inte säga nåt? (tystnad) SIL Säg bara adjö. Jag lovar att jag inte ska besvära dig igen, nånsin. (tystnad) SIL Om du inte vill prata med mig så bara nicka med huvudet som ett farväl. (tystnad) SIL Det kan du väl? (CAVANOSA anstränger sig hårt för att tala. Hon är väldigt ivrig. Hon säger ingenting utan väntar på att han ska tala. Till slut går han med på att säga nåt som om han kom ifrån en annan värld) CAVANOSA Varför ska du gå? SIL Vill du inte att jag ska gå? CAVANOSA Är du medveten om att jag kunde ha dödat dig? SIL Ja, jag kunde se det på hatet i ditt ansikte. Hur kunde jag få dig att hata mig så? Vad är det för brott jag måste sona? Är jag bara ett surrogat för det verkliga offret? Varför hatar du mig så? CAVANOSA Jag kunde ha gett dig livshotande skador. SIL Ja. CAVANOSA Var det därför du skulle gå? SIL Om du hatar mig så mycket varför skulle jag då stanna hos dig? CAVANOSA Du var livrädd och därför ville du gå. Du är inte rädd för verbalt våld men för fysiskt. SIL Nej, tro mig, det är jag inte. CAVANOSA Det var den verkliga orsaken till att du sprang din väg. SIL Tro mig... CAVANOSA Skrämde jag dig? SIL Testade du mig? CAVANOSA Jag förstår inte. SIL Du försökte bevisa för mig att jag inte skulle kunna stå ut med ditt våldsamma humör genom ditt låtsas raseri utbrott, eller hur? CAVANOSA Är jag en bra skådespelare? Spelade jag min roll väl? SIL Ja, mycket väl. Jag tyckte du var väldigt äkta. CAVANOSA Du har fel. Hur skulle jag ha kunnat låtsas? SIL Det var på riktigt alltså? CAVANOSA Naturligtvis. SIL Kan jag tro på dig den här gången? CAVANOSA Ja. SIL Tack. (kort tystnad) CAVANOSA (med uppriktig nästan öm röst) Låt mig få drömma. Låt mig få tro att allt som händer är på riktigt. SIL Berätta för mig. CAVANOSA Jag behöver inte längre leta efter en kvinna. Hon finns här när helst jag vill. SIL Jag är kanske inte den kvinna du skulle ha valt. CAVANOSA Jag har inte den lyxen att jag kan välja. Kan jag begära nån bättre än dig. Du är till och med söt, eller hur? SIL Det ska inte jag bedöma. CAVANOSA Jag ber inte om en subjektiv bedömning. Vad säger andra människor om dig? SIL De lutar nog åt att tycka att jag är söt. CAVANOSA Låt mig få drömma, låt mig få drömma att jag reser jorden runt med dig. Jag skulle lämna min ensamhet bakom mig och kasta mig ut i ett äventyr. Jag skulle lägga dig i en barnvagn och så drog vi iväg tillsammans. Och för att du inte skulle kunna smita... SIL För att jag inte skulle kunna smita. CAVANOSA Låt mig få fortsätta min dröm... Jag skulle hålla dig fastkedjad så att du inte skulle kunna smita. När vi passerade igenom en stad skulle jag lyfta upp kjolen på dig så att unga män skulle kunna se dina lår. Och på kvällen, innan vi skulle gå och lägga oss, skulle vi piska varann... SIL Du menar det, på riktigt? CAVANOSA Ja, det gör jag. SIL Jag skulle kunna hjälpa dig... CAVANOSA Vem skulle annars göra det? SIL Låt oss resa jorden runt så som du drömde med mig kedjad i den här lilla barnvagnen. CAVANOSA Du driver med mig. SIL Jag menar det. CAVANOSA Skulle du vara beredd att göra det? SIL Ja. CAVANOSA Jag tänker ställa en fråga till dig och jag vill att du svarar ärligt. Vad tycker du om mig? SIL Det vet du. CAVANOSA (efter en lång stunds eftertanke) Är jag ett monster eller är jag normal?   SIL (tänker också efter) Du är inte normal. CAVANOSA Tala om för mig, är jag ett monster eller, om du föredrar det, en invalid, eller en krympling - är jag det, eller inte? SIL Ja, det är du. CAVANOSA Jag talar inte om mentala störningar eller vanskapligheter utan fysiska, synliga. (tystnad) CAVANOSA Svara! SIL Ja, det är du. CAVANOSA Säg: Du är ett monster. SIL Du är vanställd. CAVANOSA Okej, vad är det hos mig som du tycker är mest tilldragande? Mitt utseende eller mina själsliga kvaliteter? SIL Vad ska jag säga? CAVANOSA Sanningen. SIL Båda. CAVANOSA Det var väldigt vad du är diplomatisk. SIL Jag lovade att säga dig sanningen. (tystnad) CAVANOSA Jag ska ta med dig hem till att börja med. SIL Låt mig bara få säga dig hur lycklig jag är. CAVANOSA Jag fattar inte vad du pratar om. SIL Låt mig hjälpa dig. CAVANOSA Lite måttlighet om jag får be. (polissiren) SIL De letar efter dig. CAVANOSA Hur kan de ha hittat kroppen? SIL Var är den? CAVANOSA I mitt rum. SIL Vill du inte hellre komma hem till mig? CAVANOSA Jag sa, att vi går hem till mig. SIL Som du vill. CAVANOSA Hjälper du mig? SIL Ja. CAVANOSA Vet du varför jag behöver din hjälp? SIL Nej. CAVANOSA För att bära mammas kropp. SIL Jag ska hjälpa dig. CAVANOSA Du kommer att utsätta dig för stora risker. SIL Jag ska göra det i alla fall. CAVANOSA Kom ihåg, din pojkvän varnade dig. SIL Jag vet. CAVANOSA Du förstår, allt började så dåligt. Kroppen! Tycker du inte det verkar som ett förebud. SIL Nej. CAVANOSA Låt oss först ordna en sak. Du väntar utanför på trottoaren. När allt är klart och du kan komma upp så signalerar jag med ljuset tre gånger från balkongen och sen släcker jag. Det är den balkongen där. Ser du den? SIL Den första eller andra? CAVANOSA Den andra. Ser du den? Du går in i nummer 15. Det är första dörren till vänster. Knacka hårt flera gånger så öppnar jag. SIL Vad menar du med signalera med ljuset tre gånger? CAVANOSA Jag tänder och släcker tre gånger. Om jag låter det vara tänt får du inte komma upp. Det betyder fara. SIL Det blir den slutgiltiga förödmjukelsen för mig, va? Du kommer att låta mig vänta till i gryningen eller hur? CAVANOSA Nej. (han går) SIL Hej då. Vi ses snart. RIDÅ FÖRSTA AKTEN (mörker. Några minuter senare) (CAVANOSAS rum. Massor av kvinnodockor i naturlig storlek. En säng. Två dörrar. En balkong) (CAVANOSA kommer in. Han går till en av dockorna och kysser och smeker den. Han går till sängen och täcker den med ett duntäcke som för att gömma nåt som vi inte riktigt kan se i mörkret. Han går till balkongen och tittar ut mot gatan. Han blinkar med ljuset två gånger. När han ska släcka för andra gången upptäcker han sin mamma som sitter vid ett litet bord och lägger patiens. Han lämnar ljuset tänt) MAMMA (gömmer ögonen) Släck ljuset, älskling. Jag får ont i ögonen. CAVANOSA Vad håller du på med? MAMMA Jag väntade på dig. CAVANOSA Jag har sagt till dig att inte komma in på mitt rum! MAMMA Får en mor inte komma in på sin sons rum längre? CAVANOSA Du vet att jag inte tycker om det. MAMMA Vilken barnrumpa. Ge mig kyss. Så, ge mig en kyss nu och var inte så stygg. Det enda du tänker på är dina dockor. Jämt håller du på med dem, dag och natt. Nå, ska du inte ge mig en kyss? (han går till henne och kysser henne avmätt) MAMMA En sån son jag har! CAVANOSA Varför går du inte och lägger dig? MAMMA Jag ska bara få ut den här. Men framförallt, låt mig få titta på dig.... Du är min son. CAVANOSA Jag har lite att göra. MAMMA Ska jag hjälpa dig, älskling? CAVANOSA Det är privata saker. MAMMA Älskling, kommer du ihåg hur lyckliga vi brukade vara? Du var ett tyst barn och jag brukade ta dig till parken när alla de andra barnen var försvunna, så att de inte kunde skrika en massa elakheter efter dig. Du brukade traska omkring. Minns du?   CAVANOSA Ja. MAMMA Du går aldrig ut med mig på kvällarna nu. CAVANOSA Det är inte samma sak längre. MAMMA Du är en man nu, eller hur? CAVANOSA Jag är inte nån liten pojk längre. MAMMA Kommer du ihåg vad du brukade göra? CAVANOSA Ja. MAMMA Minns du? Du brukade göra kransar av löven från träden och kröna mig med dem. CAVANOSA Ja. MAMMA Och du sa att när du blev stor så skulle du lägga mig i en barnvagn så att jag inte blev trött och så skulle du resa jorden runt med mig. Du skulle visa alla hur vacker jag var. Minns du? Du brukade säga att jag var vacker. CAVANOSA Det är klart att jag minns. Varför berättar du allt det här för mig ikväll? MAMMA Därför att jag vet att du vill döda mig ikväll. Har jag fel, eller? CAVANOSA Vad pratar du om? MAMMA Älskling, var försiktig. Gör det diskret. Polisen är mycket slug nu för tiden. CAVANOSA Kan du inte prata om nåt annat? MAMMA Jag borde ha legat i sängen för länge sen, fast.... Hur ofta föll inte mörkrets inbrott så där plötsligt när vi var ute i parken eller i ditt rum, och överraskade oss. CAVANOSA Medan du piskade mig. MAMMA Det var för ditt eget bästa. Jag ville inte att du skulle bli en huligan. Nu beskyller du alltså mig för... CAVANOSA Jag beskyller inte dig för nånting. MAMMA Alltihop började med de där dockorna. Vad skulle du med dockorna till när du hade mig? Jag skulle aldrig ha köpt dem åt dig. Det är så du, bit för bit, har glidit ifrån mig. CAVANOSA Ska du börja med ditt gnäll nu igen? MAMMA Nej älskling, jag vill att du ska vara lycklig. Jag aldrig tänkt på nån annan än dig, sen den dan du föddes. Vem var det som skyddade dig när dina klasskamrater brukade sjunga oförskämda sånger om dig och kalla dig för Quasimodo? Jag fanns alltid där hos dig, för att se efter dig och hålla dig borta från elakheterna. Om jag nån gång piskade dig så var det för att dämpa dina värsta sidor. CAVANOSA Därför brukade du kedja fast mig ibland. MAMMA Det var vår speciella lek. När jag brukade piska dig så var det till en viss del en lek. Du ska väl inte klandra mig för det nu, va? CAVANOSA Jag... MAMMA Tro mig, alltihop började med de där dockorna. Jag skulle aldrig ha tillåtit det. I början var det normalstora dockor, sen blev de större för varje gång, ända till nu då de är i naturlig storlek. Du kunde inte tänka dig nån annan sort. Slut på allt tal om att resa jorden runt i en barnvagn. CAVANOSA Du skulle ändå inte fatta. MAMMA Inte fatta vadå? CAVANOSA Mina... begär. MAMMA Jag är människa precis som du. Så, berätta nu. CAVANOSA Jag vet inte hur jag ska förklara. MAMMA Jaså, jag är för gammal för att förstå? CAVANOSA Nej, det är inte det. MAMMA Bra. Säg ingenting, det är antagligen bäst så. Jag skulle mycket hellre vilja att du inte gjorde nånting för att skada mig. (paus) Vad är det du kan hitta nån annanstans som jag inte kan ge dig? Det är inte många mödrar som skulle ha gått så långt som jag har gjort. CAVANOSA Jag tycker inte att du överhuvudtaget skulle ha låtit mig gå till parken. Du skulle ha stängt in mig på bakgården där jag inte kunde se gatan. Jag skulle aldrig ha sett nån annan än dig - inga pigor - inga betjänter, bara dig -.   MAMMA Jag tänkte aldrig på det. Hur många gånger har jag inte ångrat det. Det skulle ha varit den perfekta föreningen, helt unik. CAVANOSA Ändå har jag inte träffat så många människor. MAMMA Det var ett misstag att skicka dig till skolan. CAVANOSA Om det var. MAMMA Det var inte för att de skrek oförskämdheter efter dig - det var oundvikligt när de såg hur vanskapt du var -- nej, det var för skadorna som du fortfarande får av det. Du började att träffa folk. Dittills hade vi levt ensamma. Inte ens doktorn träffade dig. Jag berättade vad det var för fel på dig och så beskrev han hur du skulle behandlas. CAVANOSA Den gamla goda tiden MAMMA Det var den bästa tiden. CAVANOSA Påminn mig inte om det förflutna. MAMMA Nu är du full av inbillad värdighet, fantasier, och framtidsplaner. Vad är du ute efter? Vad är det du försöker hitta? Du kommer inte att bli lycklig med nån annan än mig. CAVANOSA Jag förnekar inte det. MAMMA Kom tillbaka till fållan. Vi ska starta om på nytt som om ingenting har hänt. CAVANOSA Det går inte längre. MAMMA (osäkert) Har du blivit av med din oskuld? CAVANOSA Nej, aldrig! MAMMA Du går omkring och dagdrömmer så nuförtiden så det skulle inte förvåna mig om du har gjort nåt dumt. CAVANOSA Oskulden har jag kvar i alla fall. MAMMA Glöm inte, älskling, att såna slags saker kan alltid undvikas. Jag har visat dig hur. Jag finns alltid här redo att - CAVANOSA (avbryter) Dina händer, mamma....   MAMMA (avbryter) Du menar att jag är en gammal gumma? CAVANOSA Nej. MAMMA Kan du inte vara nöjd med mig? CAVANOSA Vilken fråga! MAMMA Och jag ska bara vänja mig vid hur du håller på och fjantar med de där dockorna. CAVANOSA De är mina. MAMMA Fast det är jag som har köpt dem. CAVANOSA Okej, men nu är de mina. De pratar aldrig! Och de ler alltid. MAMMA Jag älskar dig, eller hur? CAVANOSA Nej, snälla! Nu är vi tillbaka där igen! MAMMA Jag är din helt och hållet, eller hur? Jag ler, inte sant? CAVANOSA Ja Du också. MAMMA Jamen, som du säger det! CAVANOSA Hur ska jag säga det då? MAMMA Ärligt? CAVANOSA Ärligare? MAMMA Jag har aldrig sagt nåt till dig men vet du en sak? CAVANOSA Vadå? MAMMA Ibland - för jag älskar dig så väldigt, väldigt mycket, - har jag kikat på dig när du har varit ensam på ditt rum. CAVANOSA Och du såg mig gråta, eller hur? MAMMA Och andra saker också. CAVANOSA Hörde du att jag ropade på dig? MAMMA Ja, jag hörde dig ropa på mig, som om du drömde, som om du grät. CAVANOSA Bara ett reflexbeteende. Du borde inte ta det så bokstavligt. MAMMA Men du ropade på mig. CAVANOSA Det var reflexer för min moder. MAMMA Jag är väl din moder, eller hur? CAVANOSA Det var reflexer för modern jag hade när jag var barn. Jag brukade vänta i sängen, på kvällarna, med alla lampor släckta, tills du kom och kysste mig. MAMMA Jag är fortfarande samma människa. CAVANOSA Det var inte samma människa. MAMMA Så där ja, ut med det bara; jag är en gammal gumma. CAVANOSA Varför det? MAMMA Såra mig, klös mig, häll hela saltkaret i mitt hjärtas öppna sår - skoningslöst. CAVANOSA Ingen melodram nu om jag får be. MAMMA Älskling, det är sant, jag har ett sår i mitt hjärta. Kalla det vad du vill. Jag är inte modern som dig. Jag har bara lärt mig de ord som mina stackars föräldrar lärde mig och de var ännu mer gammalmodiga än jag är. CAVANOSA Byt skiva. Vi hört den förut. MAMMA Du har hört dem allihop. Jag har aldrig dolt nåt för dig. (paus) Älskling, jag såg hur du höll på med nåt särskilt när du hade stängt in dig på rummet, och du har fortfarande inte gissat vad jag pratar om. CAVANOSA Vadå då? MAMMA Dockorna, CAVANOSA Vad är det med mina dockor? MAMMA Vet du inte det? CAVANOSA Nä, tala om det. MAMMA Vad gör du med dem? CAVANOSA Jag leker. MAMMA Vadå? CAVANOSA Jag bara - leker. MAMMA Kysser du dem ibland? CAVANOSA Jamen, snälla du. MAMMA Du kysser dina dockor. Jag såg dig. Jag kikade väldigt noga. Du har olika favoriter - det växlar hela tiden. Just nu är det den här (hon pekar på en av dockorna) Har jag inte rätt? CAVANOSA Vart vill du komma? MAMMA Du ska veta att jag sett dig kyssa dem passionerat CAVANOSA Det gör jag som jag vill. De är mina. MAMMA Det finns mer kärlek i kyssarna du ger dockorna än de du ger din mamma. CAVANOSA Det är möjligt. MAMMA Så du medger det? CAVANOSA Ja, jag medger det. MAMMA Du pratar med dem också, du berättar dina hemligheter för dem. CAVANOSA Det är ett spel. MAMMA Och när du kysser dem så smeker du dem. Är det också ett spel? CAVANOSA Ja. MAMMA Är det ett spel när du smeker deras magar och stoppar deras händer i dina. Är det också ett spel? CAVANOSA Låt mig va, ifred. Säg inget mer, snälla. MAMMA Du gillar inte att höra sanningen. Du ser hellre att jag tvingas titta på det absurda spektaklet när min son smeks av dockhänder, och att jag sen försvarar det. CAVANOSA Jag behöver inte försvara mig själv. (tystnad) MAMMA Som du har förändrats! CAVANOSA Du låter mig inte sitta kedjad i källaren tre nätter i sträck, därför att jag har gjort nåt dumt, eller hur? Är det det du menar med förändring? MAMMA Du vet mycket väl att jag fortfarande kan göra det, och det ska jag. CAVANOSA Bara när tillåter dig. MAMMA Nu är du en man, har blivit vuxen CAVANOSA Nu är jag din medbrottsling när jag känner för det. MAMMA Hur kan du föredra dockhänder framför mina? Som du har förändrats. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig. Du var alltid så lydig, alltid redo att göra det jag ville... men nu... CAVANOSA Det dags att gå till sängs. MAMMA Och vad gjorde du mellan lakanen med den där? (pekar på en annan docka) Jag antar att jag måste frukta det värsta. CAVANOSA Jag gjorde inte det du tror. MAMMA Som om det spelade nån roll. Istället för att göra ett hål så kramade du ihop låren på henne. CAVANOSA Det är inte sant. Och kommer aldrig att bli. MAMMA Så du använde bara händerna. CAVANOSA Ja. MAMMA Jaså, det var ju en lättnad. CAVANOSA Du vill att jag ska vara oskuld och det kommer jag alltid att vara. MAMMA Älskling, tänk på mig lite mer. Jag har alltid sett efter dig och kelat med dig. Du har så klena lungor. Så fort du haft det minsta tecken på förkylning så har funnits vid din säng och gett dig grötomslag. Titta på den där högen av veka benrangel. Vad kan de göra för dig? Säg att du älskar mig. CAVANOSA Du vet att jag älskar dig. MAMMA Det är vad du säger... men jag har så ofta sett dig göra saker för andra människor som du aldrig skulle göra för mig. Med mig är du passiv: med dem är du aktiv. Titta på den där dockan, och den där och den. (pekar på dem) Vänd på dem, med ryggarna åt oss, bort från väggen. CAVANOSA Säg det. MAMMA Tror du jag är fullständigt tappad bakom en vagn? CAVANOSA Säg allt som du vill säga. MAMMA Du menar att du bryr dig inte? CAVANOSA Jo, men jag vill gå och lägga mig. MAMMA Hycklare! CAVANOSA Varför det? MAMMA Jag pratar om dina dockor och du säger att du är sömnig. CAVANOSA Jag lovar dig jag vet inte vem de är. Ibland så tänker jag på en eller två av dem och glömmer de andra. MAMMA Har du glömt att du piskade de här tre tills de var totalt sönderslitna? Har du glömt det?   CAVANOSA Jag kommer ihåg det nu. MAMMA Och jag ska berätta för dig med vilken piska det var. Den här! (hon pekar på en piska på en byrå) CAVANOSA Ja, just det. Dockorna är mina. MAMMA Och har du glömt att du håller den här fastkedjad? (pekar på den) Har du glömt det? CAVANOSA Nej. MAMMA Vad har hon gjort för fel? CAVANOSA Varför frågar du? MAMMA Hon har inte gjort nåt fel. Du ville bara se henne lida precis på samma sätt som du har lidit. CAVANOSA Därför att du torterade mig. MAMMA Jag torterade dig för ditt eget bästa. Därför att jag älskade dig! CAVANOSA Jag älskar henne, också. MAMMA Och du älskade mig också, eller hur? Du sa det alldeles nyss, inte sant? CAVANOSA Ja. MAMMA Men du kedjade aldrig fast mig eller piskade mig. CAVANOSA Jag vågade aldrig. MAMMA Med henne vågade du. CAVANOSA Du skulle i alla fall inte ha gillat det. MAMMA Vad vet du om det? CAVANOSA Det har jag aldrig tänkt på. MAMMA (ändrar tonläget, milt) Stackars älsklingen min. Rusar hela tiden iväg för att leta efter det som du redan har här hemma. En mor är en martyr, hon lever bara för sin son. Försök att förstå det. Älska mig och låt mig få älska dig. Vi skulle kunna vara det lyckligaste paret i världen. Jag ska se efter dig, föda dig, och göra allt för dig. Jag har gett mitt liv och min ungdom för dig. Aldrig har du sett mig gå ut, för att roa mig på det ena eller andra sättet. Hela mitt liv har jag varit din slav, och passat på minsta nyck från dig. Kom här älskling. Sitt hos mig i knät som du gjorde när du var snäll. Var inte tjurig nu. Låt mig få skämma bort dig och vyssa dig lite. (hon sätter honom i sitt knä) MAMMA Jag blir så glad när du sitter i mitt knä, för då vet jag att du är nära mitt hjärta. Jag vill drömma, föreställa mig ett liv där vi alltid skulle vara tillsammans i det här rummet. CAVANOSA Mamma... MAMMA Säg inget. Bara låt mig tala. Du ska bara lyssna och koppla av. Du måste vara trött. Varje kväll går du och lägger vid Gud vet viken tid, och Gud vet var du har varit. Du har svarta ringar under ögonen. Är du sjuk? Känner du dig dålig? CAVANOSA Lite trött. MAMMA Du är alltid så upptagen med att rusa runt överallt och leta efter Gud vet vad. En dag kommer du att bli lika gammal och vis som jag är. Då kommer du att förstå att livet inte kan ge dig det du vill ha, och att allt du vill veta och uppleva är bara skadligt för dig. Du är inte som andra människor, det vet du. Jag har aldrig dolt dina dåliga sidor för dig, eller dina goda. Dessutom är du väldigt överspänd, du skulle kunna göra nåt riktigt dumt. Du borde passa dig ordentligt. När du hetsar upp dig hittar du på de mest oansvariga saker. För inte så länge sen, innan du började gå ut varenda kväll, var jag den enda människan i världen som du älskade och det fanns inte nånting som du inte skulle göra för mig. En dag klättrade du upp på taket för att hämta några tegelpannor åt mig, stal dem, och gjorde en tron av dem åt mig, Minns du? CAVANOSA Ja, jag minns. MAMMA Du skulle kunna ha ramlat ner från taket och krossats. En annan gång gick du till kyrkogården - jag vet inte hur du lyckades, du har aldrig velat berätta det - men du kom tillbaka med en liten vit likkista åt mig. När jag tänker på det... Du älskade mig så mycket! Älskar du mig fortfarande? CAVANOSA Det är inte samma sak. MAMMA Säg sanningen. Du älskar mig mycket mindre nu. CAVANOSA Det är inte samma sak. MAMMA Älskling, du är så grym mot mig. CAVANOSA Låt mig va, ifred. (han reser sig) MAMMA Tycker du att jag är besvärlig? CAVANOSA Jag vill sova, jag vill... MAMMA Säg det då. Jag vill vara ensam. CAVANOSA Mamma! MAMMA Kommer du ihåg? För inte så länge sen så brukade du gömma dig uppe på garderoben, som en katt, bara för att kika på när jag gick omkring och trodde jag var ensam - det var vad du sa. Minns du? CAVANOSA Ja. MAMMA Vem hade trott att några dockor skulle få dig att tappa fattningen? CAVANOSA Det var du som började, det var du som köpte en docka åt mig. MAMMA Därför att du bad mig om det. Och jag köpte en i normal storlek. CAVANOSA Du var alldeles tokig i den där lilla dockan. Du brukade prata med den som en gammal ungmö pratar med sin knähund. MAMMA Det var du , du var tokig i den.. Du brukade prata med den och berätta dina hemligheter och gräla med henne. Du sa att hon var tjurig eller glad. Hon var den första människa du nånsin hade pratat med i ditt liv förutom mig. CAVANOSA (drömskt) Hon var mycket märklig. MAMMA Du byggde en hel värld för henne, och du gav henne en liten likkista, precis som du hade gett mig. CAVANOSA (drömskt) Vad var det jag kallade henne? MAMMA Hur skulle jag kunna veta det? CAVANOSA Där ser du, jag har till och med glömt bort vad jag kallade henne. MAMMA Du byte ut henne mot en annan, en större, och jag vet varför. (hon går till byrån och tar fram en liten likkista) MAMMA Vad är det i den här likkistan? CAVANOSA Den lilla dockan. (hon öppnar likkistan. Den lilla dockan sticker fram med avslitet huvud) MAMMA Varför har hon sitt huvud avslitet? CAVANOSA Jag höll på att leka och så... MAMMA Jag såg hur du kramade hennes huvud när ni grälade. CAVANOSA Stackars lilla dockan. MAMMA Ska du börja gråta? CAVANOSA Kan jag inte få sakna henne lite grann. MAMMA Du saknar henne så mycket så att du håller på att börja gråta. CAVANOSA Jag var väldigt förtjust i henne. Jag var tvungen att döda henne. MAMMA Älskling, stackars älsklingen min, du är så olycklig! CAVANOSA Du lärde mig att bli det. MAMMA Jag försökte göra dig lycklig. CAVANOSA Du behandlade mig som ett monster. MAMMA Men du är ett monster. CAVANOSA Jag är inget monster. MAMMA Titta i spegeln. CAVANOSA Vad kommer spegeln att säga? MAMMA Den kommer att säga vad du är. CAVANOSA Jag är vad du har gjort mig till. Jag kommer från ditt sköte. Jag är ditt barn. MAMMA Är det mitt fel? CAVANOSA Naturligtvis. MAMMA Hur skulle jag kunna veta att min son skulle bli ett monster? CAVANOSA (skriker) Jag är inget monster! Jag är inget monster! Jag är inget monster! MAMMA Vad är du då? CAVANOSA Jag har en eller två fysiska defekter, det är allt. Skulle du misstycka väldigt mycket om jag var normal? MAMMA Att få höra en sån sak vid min ålder, efter allt jag har gjort för dig. CAVANOSA Du har alltid försökt få mig att tro att jag inte var som andra människor, att jag var löjlig. MAMMA Om du nu inte var så löjlig, varför tror pojkarna i skolan gjorde narr av dig och skrek en massa oförskämda saker efter dig? CAVANOSA Barn är såna. MAMMA Men de sa det bara till dig, inte till nån annan. CAVANOSA Det var väl tur för dig! Bra, du har vunnit. MAMMA Det var ett misslyckande, mitt största misslyckande. Det är din fars fel alltihop. CAVANOSA Ska du dra upp det där nu igen? MAMMA Du kände inte honom. Han var motbjudande, ett monster. CAVANOSA Det där har du berättat tusen gånger. MAMMA Och tro mig du brås långt mer på honom än du brås på mig. CAVANOSA Om han var så motbjudande varför gifte du dig med honom? MAMMA Han var så märkligt attraktiv. CAVANOSA Så man kan vara ett monster, som min pappa, och ändå leva ett normalt liv och gifta sig med en söt flicka som dig. MAMMA Jag var den sötaste av dem alla. På den tiden - smaken har förändrats så mycket - brukade männen slåss om mig. CAVANOSA Men du gick med honom. MAMMA Han var så klok. Han visste hur man skulle sköta saker och ting. Han var en vidrig man. CAVANOSA Vidrig? MAMMA Han visste precis de rätta orden för att kompensera sitt fysiska utseende. Vilken skådespelare! CAVANOSA Och du trodde på hans spel? MAMMA Jag var helt förblindad! CAVANOSA Var det verkligen ett spel? MAMMA Javisst. Jag var hans leksak. Han var omänskligt självisk mot mig. Det fanns bara en sak han ville, att experimentera, att se hur långt han kunde gå. Jag var bara ett barn på den tiden, med huvudet fullt av romantiska drömmar. CAVANOSA Så det var ett romantiskt äventyr. MAMMA Ja, naturligtvis. CAVANOSA En vild passionerad kärlek. MAMMA Kan man säga. CAVANOSA Där ser du... MAMMA Men det var bara för att han var så klok. CAVANOSA Då finns det fortfarande hopp för mig. Varför hålla mig instängd här i huset? Varför hindra mig att träffa nån? Varför kan jag inte få gå ut och välja mig den sötaste flickan och förföra henne? MAMMA Du saknar erfarenhet. Det vet inte hur man lägger orden på det sättet som han gjorde. CAVANOSA Jag är inte lika bra som honom. MAMMA Tvärtom. Du är mer oskuldsfull. CAVANOSA Det finns inget hopp för mig, eller hur? MAMMA Du är så lättretad! Tro mig, älskling, hur det än skulle gå, om du så vore självaste Appolo, så skulle du aldrig nånsin bli lycklig i världen. Klipp av det som drar dig och stanna hos mig. För mig är du den mest beundransvärda skapelsen i hela världen. Jag tycker om dig precis som du är - det därför jag inte döljer sanningen för dig. Titta på mig, älskling! Förstår du att vi bara sårar varann med det här pratet? CAVANOSA Jag vill gå och lägga mig. MAMMA Där har vi det! Jag är i vägen, du vill bli av med mig! Du är inte den du brukade vara. CAVANOSA Den här förändringen... MAMMA Du har förändrat dig. Inte jag. CAVANOSA Var han lik mig? MAMMA Vem? CAVANOSA Min pappa. MAMMA Både ja och nej. Ni har samma anletsdrag men det är nånting, jag vet inte, som gör dig helt annorlunda. CAVANOSA På vilket sätt var han klok? MAMMA Han var så raffinerad. Han gav alltid intryck av att allt var så öppet och ärligt, inga knep. Han låtsades säga mer än vad som var riktigt sant. Han tvekade aldrig att visa sig i det mest ofördelaktiga ljuset, skröt om att han hade de mest fruktansvärda laster. Det var en slags omvänd förförelse, där han lyfte fram den gemena och hemska sidan av sig själv. Man skulle kunna säga att han var så sårbar, så ensam... Det verkade som om han behövde nån att ty sig till. Jag var ett barn och gick fortfarande i min mammas ledband. Jag hade ingen erfarenhet. Jag blev ett lätt offer för honom. CAVANOSA När förstod du sanningen? MAMMA Lite senare. Jag lärde känna honom. Och jag känner dig, också - du är så lik originalet. Jag såg det på blicken, så fort du kom in, att du ville döda mig. CAVANOSA Säg inte så! MAMMA Du ska inte vara rädd för ord utan för handlingar. Erkänn sanningen. Säg det! Är det inte sant att du ville döda mig? CAVANOSA (drömskt) Ja, det vill jag av hela mitt hjärta. MAMMA Min stackars älskling, hur djupt har du inte fallit! Hur är det möjligt att du kan hata mig så? CAVANOSA Jag tål inte se dig! MAMMA Har du funderat allvarligt på det? Du har verkligen bestämt dig? CAVANOSA Ja. MAMMA Du har förberett allt? CAVANOSA Allt. MAMMA Och du som alltid ropar efter mig så fort du vaknar, och till och med i sömnen skriker Mamma! Mamma! Mitt stackars älskade barn. (lång paus. Hon väntar förgäves på att bli tröstad av sin son) MAMMA Vad tänker du döda mig med? CAVANOSA En kniv. MAMMA Visa mig, jag vill se den. (han tar fram en lång kniv ur byxorna) MAMMA Det var det jag var rädd för. En kniv... Fem timmar till döden! Och så här behandlar du alltså din egen mamma! (när han vänder sig om försöker han att sticka henne i ryggen men vågar inte. Hans MAMMA ser vad som händer och vänder ryggen till) MAMMA (rasande) Stick mig! Stick mig! Stick! (hon vänder ryggen mot offraren som höjer kniven men inte vågar sticka till) MAMMA (rasande) Gör det då, gör det då! Döda mig en gång för alla! Din fega stackare! (han försöker en gång till men vågar inte. Andfådd och på gränsen till ett hysteriskt anfall dimper hans MAMMA ner i en fåtölj. Han sätter sig också utmattad ner. De förblir båda två på detta sätt en lång stund i tystnad. Plötsligt börjar hans MAMMA gråta som om hjärtat skulle brista.) MAMMA Jag är så olycklig! Jag är så olycklig! (mera tårar. Hon lugnar ner sig. Lång tystnad) MAMMA (genom tårarna) Varför vågade du inte, mitt barn? (lång tystnad) MAMMA Du skulle ha gjort slut på mig, älskling. Du hinner fortfarande. Är det ljuset som hindrar dig? Ska jag släcka? (tystnad) MAMMA Vi går upp på vinden. Du kan döda mig på vinden. Det är mörkt där uppe. (tystnad. Hon gråter igen) MAMMA (genom tårarna) Jag är så olycklig! Jag är så olycklig! (hon gråter. Lång tystnad) MAMMA (försöker att skärpa sig och lyckas till slut) Jag får inte bry mig så mycket om mina egna känslor. Jag måste vara stark. Så, pojken min, då är du så snäll och inte dödar mig med en kniv utan ger mig rejält slag i huvudet med kandelabern. På så sätt kommer jag genast att förlora medvetandet. Jag vill inte känna nån smärta. Bara ett råd till, för ditt eget bästa. Gör det försiktigt. Se till så att du inte åker fast. Jag vill inte att du ska tillbringa resten av ditt liv i fängelse. CAVANOSA Jag går för gott. MAMMA Går du ifrån allt? Mig... huset... en dag kanske du till och med lyckas göra dig av med dig själv. Vi får se. CAVANOSA Det ska jag göra. MAMMA Jag hoppas du klarar det, käraste. Tro mig jag önskar det av hela mitt hjärta. Jag fogar mig helt och hållet. Om du inte vill leva med mig så är det bättre att du fortsätter på din egen väg, även om det innebär att du krossar din stackars mammas hjärta. CAVANOSA Nu tänker du riktigt klart. MAMMA Nej, pojken min, jag är trött på livet. Jag har inte styrkan att kämpa mer. Jag ger upp. CAVANOSA Bra. MAMMA Ge mig en kyss innan jag lämnar dig. CAVANOSA En kyss? Efter allt som har hänt? MAMMA Ja. En avskedskyss. CAVANOSA (trött) Som du vill. (de kysser varandra andaktsfullt) MAMMA (klängande sig fast vid honom) Nej, inte så, kyss mig ömt. CAVANOSA Släpp mig. Det är jag som ska kyssa dig. MAMMA (våldsamt) Kyss mig! CAVANOSA Släpp mig, det gör ont. Du river mig med dina naglar. MAMMA Jag är din mamma. CAVANOSA Du river mig blodig med dina naglar. MAMMA Du är min fånge. Du kan inte göra nånting mot mig, eller hur? Va? CAVANOSA Släpp mig! MAMMA Jag vill kyssa dig först. CAVANOSA Det gör ont. MAMMA Nu är det jag som är herre på täppan. Nåde den som säger emot. CAVANOSA Mamma! MAMMA Just det, underdånig ska du vara, kräla i stoftet. Be nu om förlåtelse för allt. CAVANOSA Förlåt MAMMA Bättre än så kan du. Säg, Förlåt så hemskt mycket, älskade mamma. CAVANOSA Måste jag det? MAMMA (våldsamt) Hörde du vad jag sa? (han vrålar. Utan tvekan har hans MAMMA bara gjort honom ännu mer illa) MAMMA Säg det ordentligt. CAVANOSA Förlåt så hemskt mycket, älskade mamma. MAMMA Nu ska jag kyssa dig. (hon kysser sin son på munnen. Han vrålar. Blod sipprar ut från hans läppar. Hon släpper honom. Han tar fram en näsduk och torkar sig om läpparna) CAVANOSA Titta vad du gjorde. Du bet mig. Du ville inte kyssa mig ,du ville bara göra mig illa. MAMMA Ska jag hälla salt och vinäger i det? CAVANOSA För att göra mig ännu mera illa? MAMMA För att förhindra infektion. CAVANOSA Det är jag van vid. MAMMA Inga av dina sår har nånsin blivit infekterade, tack vare all min omsorg. Låt mig bara få hälla lite salt och vinäger i det. CAVANOSA Kom inte hit. MAMMA Är du rädd för mig. CAVANOSA (tänker) Ja. MAMMA Åh denna naturens goda ordning! Jag är inte bara själsligen starkare än dig utan också rent fysiskt. Du är bara en eländig orkeslös krympling. Och själsligt är du bara en liten stackare utan nån som helst erfarenhet. CAVANOSA Här slutar lektion nummer ett. MAMMA Jag ska fortsätta att visa dig på den rätta vägen. CAVANOSA Jag har fått nog av dig.   MAMMA (våldsamt) Du sätter dig inte upp mot mig! Du tar inte ton mot din egen mamma. (tystnad) Just det. Håll tyst och lyssna på mig. (lång tystnad) MAMMA Älskling, du ser hur otrevlig du tvingar mig att vara. Jag är den sorts mamma som passar på sin sons minsta lilla nyck. Jag är en kärleksfull mamma. Jag är så förtvivlad och olycklig! Livet är så grymt mot mig! Vad har jag gjort för att Gud ska löna mig så? CAVANOSA Javisst. Blanda ihop våra affärer med din ruttna Gud bara, som straffar syndarna och belönar de som gör de goda gärningarna. MAMMA Nu när du går ifrån mig hur ska jag kunna klara mig utan Gud? CAVANOSA Jag vill bort från alla dessa myter, dessa fruktansvärda myter! MAMMA Häda inte. CAVANOSA Det gör jag inte. Hela den äckliga skiten du kallar Gud existerar inte, så enkelt är det. MAMMA Just det, sitt du upp på Attilas häst. Rid i sporrsträck och trampa ner allt som jag håller kärt. Min kärlek till dig är så stor att det gör mig inget att bli trampad på om det kommer gör dig lycklig. Ända sen du var en liten baby har det varit min... CAVANOSA Låt oss nu inte gå igenom familjealbumet också. MAMMA Vad du avskyr när jag berättar om de stunder i vårt liv då vi älskade varann som mest. CAVANOSA Se framåt. MAMMA Jag är inte så modern som dig. Jag är bara en stackars obildad kvinna. CAVANOSA Vad har det med saken att göra? MAMMA Gör inte så mot mig, älskling, även om det bara är på grund av mitt gråa hår. CAVANOSA Jag kan den visan också. MAMMA Gör mig illa bara, var skoningslös. CAVANOSA Det är du som gör mig illa. (han tar fram sin näsduk; den är nerblodad) MAMMA Du retade mig. CAVANOSA Jag vet aldrig när eller varför du blir retad. När jag var yngre så älskade jag dig så mycket men ändå så brukade du göra mig illa och du kan inte säga att jag retade dig då. MAMMA Jag ville att du skulle få växa upp på ett anständigt sätt. CAVANOSA Anständigt... så du kunde dra fördel av det. MAMMA Jag tillåter inte dig att säga så där. När har du någonsin sett mig skämma bort mig själv? Jag vigt hela mitt liv för dig. Du vet hur mycket jag tycker om att gå på teater men jag har inte gått en enda gång sen du föddes därför att jag inte ville att du skulle bli lämnad ensam på kvällen. CAVANOSA Och nu för tiden när ber jag dig att lämna mig ensam så stannar du. MAMMA Varför brådskar det så med att jag ska gå? Berätta. Vem är det du väntar på? CAVANOSA Ingen. MAMMA Du har förändrats så mycket att jag tror verkligen att du skulle kunna gå ut med nån. Berätta, har du några vänner? CAVANOSA Nej. MAMMA Du får inte lita på nån. Det finns inget sånt som vänner. Ger du dem lillfingret så tar de hela handen. CAVANOSA Det har du redan berättat för mig tusen gånger. MAMMA Kvinnor då? Har du några kvinnor, älskling? CAVANOSA Nej. MAMMA Du måste vara väldigt försiktig. Nu för tiden är de hur skickliga som helst på att hålla dig sällskap bara för att bedra dig och komma åt dina pengar... CAVANOSA Aldrig om det är riktig kärlek. MAMMA Jag är kvinna och jag har lång erfarenhet; alla kvinnor är ute efter pengar. Var väldigt försiktig, älskling. Moderna kvinnor är mycket farliga. Nu för tiden kan man se dem nakna nästan överallt. De där slamporna är kapabla till vad som helst. Jag har för mig att det finns en gammal bok där det berättas om att en dag kommer männen att förföljas av kvinnorna och kommer att bli tvungna att klättra upp i träden för att komma undan från dem. Den dagen är här. (lång tystnad) MAMMA Varför ljuger du för mig? CAVANOSA Gör jag? MAMMA Säg då till mig igen att du inte har några vänner. CAVANOSA Jag har inga vänner. MAMMA Du känner ingen, är det så? (tystnad. Hon går till balkongen) MAMMA (argt) Så vem är då den lilla horan som står där nere och tittar så ängsligt hit upp? CAVANOSA Jag vet inte. MAMMA Det tror jag inte på. CAVANOSA Jag vet ingenting om henne... vad hon heter eller var hon kommer ifrån, ingenting. MAMMA Jag tror dig. En hora har inget namn. CAVANOSA Jag vet inte vad hon jobbar med. MAMMA Och hur mycket ska hon få av dig för att du får ligga med henne? (paus) Nej, det är klart. De är alldeles för sluga för att prata om den saken innan. CAVANOSA Om du försöker göra henne illa så är du helt fel ute. MAMMA Jag är en dåre, lika oskuldsfull som den dagen jag kom till jorden. Vilken liten kraftlös varelse som helst kan dupera min son bättre än jag kan. Jag vill inte att vi ska gräla, älskling. Jag är ledsen för att jag tappade humöret. Jag ber dig om förlåtelse av hela mitt hjärta. (tystnad) MAMMA Hörde du vad jag sa, älskling? Jag ber dig om förlåtelse av hela mitt hjärta. CAVANOSA Jag lyssnar. MAMMA Var inte så hård och onaturlig. Du vet hur svag jag är. Du vet hur ansträngande allt är. Jag är sjuk. Jag har högt blodtryck. Jag får andnöd av att gå upp för trapporna. Jag kan inte gå några längre sträckor längre. CAVANOSA Jag är också sjuk. MAMMA Men vilken skillnad det är mellan oss! Jag ska dö snart. Och det kommer att vara ditt fel.. Du grillar mig över en långsam eld. Om du går till den här kvinnan så vet jag inte om mitt hjärta klarar det. Läkaren sa att jag hade de första tecknen på hjärninflammation, orsakat av svikna förhoppningar. Jag sa inget för jag ville inte att han skulle få reda på att du var orsaken till mina svikna förhoppningar.. Döda mig om du vill, döda mig med dina bara händer, men låt mig inte dö långsamt av olycka. Ett sånt kors jag har getts att bära. Jag har fått stå ut med allt. (paus) Jag såg hur du betedde dig med den där kvinnan igår kväll. CAVANOSA Du har ingen rätt att spionera på mig. MAMMA Tro inte att jag gör det för nöjes skull. Om du visste hur jag har lidit av att utsättas för alla dina undanflykter du kommit med för att få din vilja fram. CAVANOSA Mamma! MAMMA Just det, kalla mig mamma. Älska mig. CAVANOSA Inte längre! MAMMA Varför? Du kan väl låtsas åtminstone. CAVANOSA Jag vet inte hur man låtsas. MAMMA Så ironisk man kan vara. Jag hörde vartenda ord du sa till den där flickan. Du vet inte hur man låtsas! Älskling.... (ömt) Varför sa du till henne att du hade dödat mig? CAVANOSA Jag vet inte. MAMMA Du vill vänja dig vid tanken. CAVANOSA Kanske. MAMMA Och kanske behövde du hennes hjälp... CAVANOSA Varför skulle jag inte kunna göra det själv? MAMMA Du har precis visat att du inte kan det. CAVANOSA Jag ville inte. MAMMA Bespara mig den här slutgiltiga förnedringen. Själv, ja. Med hennes hjälp, nej. En dag kommer du att förstå att jag är den enda människan som kan kräva nåt av dig därför att jag är den enda som nånsin har älskat dig av hela mitt hjärta. Jag vill ha dig så som du är, just så som du är. Kan du inte försöka och förstå det. CAVANOSA Det gör jag. (lång tystnad) CAVANOSA Jag har också tänkt på det förflutna. (med övertygelse) Jag vet att med dig har jag varit så lycklig som det är möjligt att vara. Du påminde mig om saker som vi gjorde, och jag kunde påminna dig om nåt du glömt. Jag kommer ihåg att jag var svartsjuk på alla. När vi gick ut så brukade jag fästa fåniga lappar på din rygg för att hålla männen borta från dig. Och när folk skrattade så trodde du att det var åt mig och mitt utseende, och vi var lyckliga. MAMMA Du älskade mig så mycket, min älskling! CAVANOSA Ja, mamma, och jag vet att den kärleken är borta för alltid. Du förstår, jag menar allvar nu. Men jag måste också säga att jag kan inte och vill inte leva med dig längre. Jag drömmer om att få resa, om att fara... MAMMA Man kan aldrig veta säkert. Ändra dig. Kom tillbaka. CAVANOSA Det är omöjligt. (paus) Kanske är det möjligt. MAMMA Ja. CAVANOSA Men om jag stannar... hur skulle vi kunna hitta tillbaka till det vi hade? MAMMA Det skulle vi. CAVANOSA Jag var ett barn. MAMMA Det var du inte. Hur gammal var du när du brukade skriva konstiga saker, som jag inte förstod, på toalettpappret, för att överraska mig? Hur gammal var du då? Minns du det? CAVANOSA Tjugotre. MAMMA Förstår du? Du var inte längre ett barn! Och vid samma tid, minns du? Du brukade göra små fåglar av silverpapper och placera dem över hela kroppen på mig medan jag låtsades sova. En annan gång - det var senare - så ville du inte att jag skulle gå ut utan dig, och när du såg mig göra mig färdig så spikade du fast din hand på ytterdörren och hotade med att stanna där tills jag kom tillbaka.   CAVANOSA Det är ingen idé att du fortsätter. Den här kvinnan och jag tänker leva tillsammans. MAMMA Jag tror det inte. CAVANOSA Jag planerar att leva ihop med henne. MAMMA Säg att det inte är sant. CAVANOSA Jag vill inte bedra dig. Det är sant. MAMMA Då vill jag bara be dig om en sak, min älskling. Ta henne hit och låt henne bo här. CAVANOSA Och om hon vägrar? MAMMA Tror du inte jag känner er båda två, din pappa och dig? Om hon vägrar... som om hon skulle ha nåt att säga till om i saken! Det blir du som kommer att bestämma. CAVANOSA Varför vill du att jag ska stanna här? Så att du kan spionera på mig hela tiden? MAMMA Jag ska göra allt du ber mig om. CAVANOSA Jag känner dig. MAMMA Jag ska till och med göra allt hon ber mig om. Jag ska bli hennes slav. Jag putsar hennes skor varje dag och lagar mat. CAVANOSA Hon vill helst ha sin frihet. MAMMA Och du? CAVANOSA Jag också. MAMMA Jag är alltså förskjuten. (paus) Ta upp henne hit, nu, så jag kan titta lite närmare på henne. CAVANOSA Gå din väg då. MAMMA Du vill att jag ska gå min väg! Vad tänker du ljuga i henne för nåt? CAVANOSA Jag tänker inte ljuga i henne nånting. MAMMA Ska du berätta sanningen för henne om dina dockor? CAVANOSA Naturligtvis. MAMMA Du menar att du ska berätta allt. CAVANOSA Vad menar du? MAMMA Du tänker inte hålla nånting dolt för henne? CAVANOSA Nej. Jag ska faktiskt berätta det värsta jag kan tänka mig. MAMMA Jag kan det knepet. (paus) Men jag vet att det finns vissa saker som du inte kommer att berätta för henne. CAVANOSA Du döljer nåt. Säg det. MAMMA Nej, du döljer nåt. CAVANOSA Säg det. MAMMA Tänker du berätta för henne att du var tillsammans med en annan kvinna igår kväll? CAVANOSA Hur vet du det? MAMMA Det finns inte mycket som en mor inte vet, inte när det gäller hennes son. CAVANOSA Speciellt inte om hon ägnar sig åt att spionera som en sketen snut. MAMMA Att du inte skäms! CAVANOSA För dig? MAMMA Att jag vet att du var tillsammans med annan kvinna igår. CAVANOSA Inte alls. MAMMA Svor du henne evig kärlek? CAVANOSA Det var en gammal ungmö som jag stötte på i kyrkan. MAMMA Går du i kyrkan? CAVANOSA Jag gick till kyrkan för att se om jag kunde hitta en kvinna. MAMMA Och så berättade du lögner, för att kunna förföra henne. CAVANOSA Jag berättade lögner MAMMA Tänk på vad som kan hända! Vilka konsekvenser det kan få! Gå ut och plocka upp första bästa kvinna man får syn på. CAVANOSA (skriker) Just det. Den första man får syn på! MAMMA Hetsa inte upp dig. CAVANOSA Det är ditt fel. MAMMA Mitt, javisst. CAVANOSA Just det, ditt. Du fick mig alltid att tro att jag var ett monster. MAMMA (auktoritärt) Håll tyst! Hör du det? (lång tystnad) MAMMA (med annat tonfall) Jag är så olycklig! Så olycklig! (lång tystnad) MAMMA Jag ska inte säga nåt farligt, min älskling. Eftersom du vill ha den här kvinnan så skulle jag vilja att du minns mig på ett fint sätt. Det gör du, älskling. CAVANOSA Ja, mamma. MAMMA Åh, jag önskar du vore homosexuell. Du skulle jag bli tvungen att slåss mot en man. De är mer äkta än kvinnor. De bryr sig inte om ens pengar. CAVANOSA Har du fått vad du ville nu? MAMMA Klandra mig inte, älskling. Du förstår jag kan alla dina små knep men jag säger ingenting. CAVANOSA Du har redan sagt tillräckligt. MAMMA Till exempel. Vad är det där som ligger på sängen? CAVANOSA Rör inte min säng! MAMMA Vad är du rädd för? Tala om för mig vad som finns under duntäcket. (hon går förbi sin son och lyfter upp ett hörn av duntäcket. Ett par ben syns. Han skyler dem) MAMMA Ben. CAVANOSA Ja, ben. MAMMA Kvinnoben. CAVANOSA Nej, dockben. MAMMA Du har passerat dockstadiet nu. Du går ännu längre nu. CAVANOSA Lämna mig i fred. Gå härifrån! MAMMA Då så, älskling. Jag ska inte vänta på att du säger det för andra gången. Jag går. Men säg mig först: Är det nånting ni båda vill ha? Jag skulle så gärna vilja hjälpa er båda att bli lyckliga! CAVANOSA Lämna mig ifred. MAMMA Ska du inte kyssa mig? CAVANOSA Ska du börja nu igen? MAMMA Älskling, kyss mig. (han kysser henne. MAMMA går till dörren) MAMMA Adjö, älskling, var nu glad och lycklig. Jag går och lägger mig. Jag vill inte vara vittne till ditt fördärv. (MAMMA går. CAVANOSA går till balkongen och tittar ut. Han släcker lyset. Han tänker en lång stund medan han tittar ut på gatan. Han går till dockan som han kysste när han först kom in och kysser den igen. Han smeker den: han går till balkongen igen och tittar ut. Han släcker och tänder lyset tre gånger och lämnar det släckt. Han lutar sig mot väggen och stönar. En försiktig knackning på dörren. Han torkar sina tårar. Han tittar sig i spegeln en lång stund och skrattar. Ytterligare en knackning. Han öppnar. SIL kommer in) SIL Jag trodde du hade glömt av mig! CAVANOSA (vänligt) Säg inget än. (lång tystnad) CAVANOSA (nästan lyriskt) Sätt dig här där jag kan se dig. (SIL sätter sig på en mycket låg stol) CAVANOSA Har du nåt emot att jag kammar dig? SIL Det vore skönt! CAVANOSA Prata inte med mig. (fortfarande vänligt) Bryt inte förtrollningen. Nicka bara när du vill svara. (han går och hämtar en kam. Han kammar hennes hår mycket försiktigt) CAVANOSA Känns det bra? (SIL nickar) CAVANOSA Jag bjöd in dig för att jag ville kamma ditt hår. (han drar tillbaka allt hennes hår så att hon framifrån ser ut som en man) CAVANOSA Får jag torka bort ditt läppstift? (SIL nickar. Han torkar bort läppstiftet med en näsduk) CAVANOSA Jag har en present till dig. (han går till byrån och plockar fram en liten likkista, placerar den i hennes knä och lägger hennes händer ovanpå den) CAVANOSA Rör dig inte, är du snäll. Låt mig få förvandla dig som jag vill. (han drar upp hennes kjol. Han studerar henne på avstånd för bedöma effekten. Han försöker att komponera en bild) CAVANOSA Jag gillar inte det där halsbandet du har på dig. Får jag sätta på dig ett annat? (SIL nickar. Han tar av halsbandet. Han plockar fram ett annat från byrån. Det är gjort av naglar) CAVANOSA Titta däråt. (hon gör så. Hon är i profil. Han tittar på henne) CAVANOSA Oh, detta rus. (han går till byrån och plockar fram en mansperuk. Han sätter den på hennes huvud. Hon ser ut som en man. Han tar av henne örhängena) CAVANOSA Ja, det är bättre. (han tittar på henne och bedömer effekten) CAVANOSA Den klänningen klär dig inte. (han tar mycket försiktigt av henne klänningen. Han sätter på henne en slags ljuslila tunika med ett tjockt rep istället för skärp. Hon låter honom göra som han vill utan att bjuda något motstånd) CAVANOSA Nej, den där likkistan passar inte dig. (han byter likkistan mot en sorts flöjt som han sätter i händerna på henne) CAVANOSA Halsbandet klär dig inte heller. (han tar av det och sätter det på huvudet som en törnekrona. Hon kan inte låta bli att skrika till) CAVANOSA (milt) Gjorde jag dig illa? (hon skakar på huvudet och ler) CAVANOSA Ah! Skorna. (han tar försiktigt av henne skorna och strumporna och sätter sandaler på hennes fötter. Han tittar extatiskt på henne. Han tittar entusiastiskt på henne) CAVANOSA Så sött! (han tittar på henne ur alla vinklar) CAVANOSA Får jag kyssa dig? (hon nickar. Han går fram till henne som om han ska kyssa henne. Han stannar innan han når fram) CAVANOSA Bryt inte förtrollningen. Säg ingenting. Säg ingenting. (lång tystnad. Han tittar på henne) CAVANOSA Visa mig din tunga. (hon öppnar munnen och sticker ut tungan. Mycket försiktigt tar han den mellan sina fingrar och gör små rörelser med den) CAVANOSA Vilken söt liten tunga! (han undersöker noga hennes öron. Han tittar på hennes ögon och drar i ögonfransarna. Han gör alltihop mycket känsligt. Han lutar sig mot hennes mun) CAVANOSA Säg ett ord till mig. Vänta lite! Försiktigt nu. Till exempel säg - sakta - vo-lu-bi-lis (tal-för-må-ga) SIL (när han tittar tätt intill hennes mun) Vo-lu-bi-lis (tal-för-må-ga) CAVANOSA Säg nu ja. SIL Ja. CAVANOSA Säg nu vo-lu-bi-lis (tal-för-må-ga) SIL Vo-lu-bi-lis (tal-för-må-ga) CAVANOSA Så vackert. (han går runt och undersöker henne ur alla vinklar) CAVANOSA Rör dig inte. (han klättrar upp på garderoben) CAVANOSA (uppi från) Gå runt i rummet lite, men titta inte på mig. (hon går runt i rummet) CAVANOSA Rör inte dina händer. (han tittar hänfört på henne) CAVANOSA Sätt dig ner nu. (hon sätter sig. Han kommer ner från garderoben) CAVANOSA Får jag gå på dig? (hon samtycker) CAVANOSA Sträck ut dig på golvet. (hon gör så: han går på henne)   CAVANOSA Gör jag dig illa? (hon skakar på huvudet. Han verkar ganska upphetsad. Han hjälper henne att komma upp. Han sätter sig ner bredvid henne) CAVANOSA Hur är det, mår du bra? (hon nickar) CAVANOSA Prata med mig nu... men inte för mycket. SIL Ja. CAVANOSA Ångrar du att du kom hit? SIL Nej. CAVANOSA Titta, jag vill visa dig att min plan kommer att lyckas. (han tar fram en liten barnvagn med en stor kedja som släpar i golvet. Han drar fram den till henne) CAVANOSA Får jag se om du får plats i den? (hon stiger i barnvagnen. CAVANOSA drar den runt i rummet flera varv) CAVANOSA Du blev inte paralyserad. Vad synd! SIL Skulle jag bli det? CAVANOSA Det skulle bli lättare att dra dig runt. SIL Du får dra mig runt precis som du vill. CAVANOSA Du fattar helt enkelt inte. (drömskt) Och jag ska visa dina lår för alla män som passerar. (lyfter upp hennes tunika) CAVANOSA Vad skulle du göra för mig? SIL Vad som helst. CAVANOSA Till exempel? SIL Tja... älska dig en massa. CAVANOSA Jag menar nåt konkret, en handling. SIL Tja... CAVANOSA Hänga upp mig i taket och piska mig? SIL Det skulle jag inte kunna. CAVANOSA Har du inga förslag? SIL Jag skulle köpa blommor till dig. CAVANOSA Blommor? SIL Nej... böcker. CAVANOSA (ironiskt) Som till exempel... SIL (hon förstår plötsligt: med falsk röst) Jag skulle köpa, jag skulle köpa en piska åt dig, en likkista i miniatyr och en docka. CAVANOSA Skulle du? SIL Alltihop. CAVANOSA Vi skulle åka till nåt asiatiskt land, eller hur? SIL Härligt. CAVANOSA Folket där skulle inte märka att jag är ett monster. Vi... alla människor från vår del av världen... verkar fula för dem... SIL Säg inte så. Jag tycker du är stilig. CAVANOSA Jag hörde inte. SIL Kan jag kliva ur barnvagnen?   CAVANOSA Har du det bekvämt? SIL Det är lite trångt. CAVANOSA (trött) Kliv ur då. SIL Blir du sur nu? CAVANOSA Nej. (hon kliver ur och sätter sig på den låga stolen. Hon försöker inta exakt samma ställning som innan) SIL Är jag bra så här? CAVANOSA (nån annanstans) Det är inte viktigt. SIL Det är viktigt. CAVANOSA Bry dig inte om mig. SIL Det är ditt påhitt alltihop. CAVANOSA Ja. SIL Du menar att jag förstör alltihop? CAVANOSA Får jag se på dina händer. (han tar hennes händer och undersöker dem i detalj) CAVANOSA Söta handleder. Som gjorda för handklovar. (han tittar på hennes fotknölar) CAVANOSA Jag skulle också kunna sätta dem runt dina fotknölar. SIL Jag skulle kunna sträcka ut mig på sängen. CAVANOSA (argt) Vad för slag? SIL Jag menade inte att såra dig. CAVANOSA Det får bara finnas dockor på min säng. SIL Ja. CAVANOSA Ser du inte? (han visar dockorna) SIL Ja, de är väldigt söta. CAVANOSA Hyckla inte så. SIL Vad vill du att jag ska säga? CAVANOSA Säg sanningen: säg att du är svartsjuk på dem. SIL På dockorna? CAVANOSA (argt) Du har absolut ingen... SIL Jag förstår inte... CAVANOSA Fattar du inte att de är mina vänner? Är det inte solklart att jag aldrig skulle föredra en kvinna framför dem? SIL Jag visste inte det. Ja, jag är svartsjuk på dem. CAVANOSA Vilken vill du piska eller kedja fast? Så förnedrande för henne! SIL Jag vet inte. CAVANOSA Piska den där. (han ger henne en piska) SIL Vad ska jag göra? CAVANOSA Piska henne som om du hatade henne. SIL Som om jag hatade henne. CAVANOSA Ja, hon är den som jag legat med de senaste nätterna. (hon piskar så gott hon kan) CAVANOSA Hårdare, hårdare. Så här. (han tar piskan och börjar. Han piskar skoningslöst. Han faller utmattad till golvet) CAVANOSA Hon var tvungen att straffas. (hon torkar bort hans svett med en handduk. Polissirener) SIL Vi sticker. Annars hittar de dig. CAVANOSA Varför det? SIL För att du dödade din mamma. CAVANOSA Det glömde jag. SIL Kom så sticker vi innan det är för sent. CAVANOSA Det var inte det jag bad dig om. SIL Vad bad du mig om? CAVANOSA Att hjälpa mig att begrava kroppen. SIL Va? CAVANOSA Du vill inte. Du är rädd. SIL Jag gör vad som helst som du ber mig om. CAVANOSA Jag ska berätta sanningen för dig. Jag har inte dödat min mamma. SIL Varför ljög du? CAVANOSA Jag ville kanske döda henne. SIL Du skulle inte kunnat ha gjort en sån sak. CAVANOSA Varför inte? SIL Därför att du är god. Du är full av godhet. CAVANOSA (ursinnig) Du ska inte förolämpa mig! (han lyfter upp duntäcket på sängen. Ett par ben sticker fram) CAVANOSA Och vad säger du om det? SIL Det ligger en docka på din säng. (han avtäcker sängen helt och hållet. Vi ser en vacker kvinnas kropp klädd precis som SIL) CAVANOSA En docka av kött och blod. (han skrattar hysteriskt) SIL Vad gör hon i din säng? CAVANOSA Jag dödade henne. SIL Vad hade hon gjort? CAVANOSA Tillbringat natten med mig. (han går fram till den döda kvinnan och kysser henne. Han lägger henne på en halmmatta på golvet) CAVANOSA Hjälp mig att bära kroppen bakom skärmen. (hon hjälper honom. Han stoppar undan den döda kvinnans sandaler i sängskåpet) SIL Dödade du henne själv? CAVANOSA Ja, jag ströp henne med mina bara händer. SIL Hon har handklovar på sig. CAVANOSA Jag ville att hon skulle veta att hon var chanslös. SIL Visste hon om att du skulle döda henne? CAVANOSA Hon försökte inte stoppa mig.   SIL Stackars kvinna. CAVANOSA Vadå stackars kvinna? SIL Att dö så där. CAVANOSA Vilket härligt sätt att dö på. Jag menar, anta att hon dog i mina armar strax efter orgasmen. Vad mer kan hon begära av livet? SIL Att... fortsätta leva. CAVANOSA Varför det? Varför ska man vara så grym? Hon var lycklig, hon skulle ha blivit olycklig efteråt. Varför skulle man låta henne leva? SIL Om alla såg det på det sättet... CAVANOSA Det är mer än välvilligt. Jag riskerar mitt liv för att den där kvinnan inte ska bli olycklig. SIL Hon har sår i pannan. CAVANOSA Jag gjorde en törnekrona åt henne. SIL Stackars kvinna! CAVANOSA Ska du börja gråta? SIL Nej. CAVANOSA Gråt! SIL Att ha dödat den här kvinnan... CAVANOSA Älskar du mig? (hon ska till att svara: han hindrar henne) CAVANOSA Vänta, svara inte. Kom ihåg att det är första gången jag har frågat dig. (hon ska till att svara: han hindrar henne igen) CAVANOSA Säg ingenting. Vi tar det en annan gång. SIL Jag vill tala om för dig... CAVANOSA Berätta inte för mig om dina känslor. SIL Det vet du nog vilka de är. CAVANOSA Ge mig inte ens en vink. (de sätter sig på sängen) CAVANOSA Hur ska en man gå till väga för att förföra en kvinna? SIL Jag vet inte, men jag tror inte det är svårt. Jag antar att man börjar med att prata med henne. CAVANOSA Prata? Om vadå? SIL Vad som helst. Huvudsaken är att ingen av dem får bli uttråkade. CAVANOSA Och om man inte kommer på nåt att säga? SIL Folk har alltid nånting att säga. CAVANOSA Men hur går man vidare därifrån? SIL Tja, jag antar att mannen till att börja med håller hennes hand. CAVANOSA Skulle det inte vara bättre att plocka fram sin penis med en gång? SIL Hon skulle kanske bli rädd. CAVANOSA Skulle du bli rädd? SIL Det är klart jag skulle bli. CAVANOSA Men om man tar en kvinnas hand och hon drar undan den så är det väldigt förödmjukande. SIL Varför tänka på såna saker? Det är mer troligt att det inte händer nånting alls... CAVANOSA Och vad inträffar efter att man har hållit varandra i händerna? SIL Vilken fråga! Tja, mannen smeker kvinnan. CAVANOSA Vad smeker han? SIL Hennes händer, hennes axlar, hennes midja. CAVANOSA Och om hon vägrar? SIL Varför skulle hon inte ha sagt nej tidigare då? CAVANOSA Alltså... om en kvinna låter en hålla henne i handen så kommer resten av sig själv helt naturligt. SIL Ja, för det mesta. CAVANOSA Så det är allt man behöver göra? SIL Sen kan det vara lämpligt att kyssa henne. CAVANOSA I pannan? SIL Om du vill. CAVANOSA Eller vad tänkte du på? SIL Jag tänkte mig en kyss på munnen. CAVANOSA Bara så, pang på. SIL Om saken har utvecklats tillräckligt. Ja. (han är nervös. Efter flera försök tar hon hans hand) CAVANOSA Du tog min hand. SIL Det gör mig glad. (de pratar och håller varann i hand) CAVANOSA Du smeker min arm. SIL (hänryckt) Jag är väldigt lycklig. (hon tar honom i sin famn utan att kyssa honom) CAVANOSA Säg mig sanningen, älskar du mig? SIL Ja, vanvettigt. CAVANOSA Är du kär i mig? SIL Ja. (hon omfamnar honom häftigt och försöker att kyssa honom) CAVANOSA Tala om för mig igen att du är lycklig. SIL Jag har aldrig varit så lycklig. CAVANOSA Jaha... SIL Vadå? CAVANOSA ...om du är lycklig så ska jag döda dig. (hon tar hans huvud och kysser honom passionerat) SIL Döda mig nu. CAVANOSA Är du beredd att dö? SIL Ja. (hon lägger sig ner på sängen) SIL Lägg dig ovanpå mig. (han funderar. Han accepterar) SIL Jag är så lycklig. CAVANOSA Jag skulle inte kunna...   SIL Jag är din. CAVANOSA Du ska bli min för evigt. SIL Piska mig. CAVANOSA Inte än. SIL Bind mig. Sätt på handklovarna. (han plockar fram handklovarna ur sängskåpet och sätter på henne dem) SIL Bind mina fötter. Piska mig. CAVANOSA Inte än. SIL Jag älskar dig, jag älskar dig. (hon tar honom i sin famn. Hon är vild av passion) CAVANOSA Är du beredd? SIL Ja. (paus) Säg att du kommer att minnas mig. CAVANOSA Nej, jag kommer aldrig mer att tänka på dig igen. SIL Men ikväll åtminstone så ska du tänka bara på mig. CAVANOSA Jag vet inte. SIL Och i morgon? CAVANOSA I morgon hittar jag en annan kvinna. SIL Som mig. CAVANOSA Som igår kväll och kvällen innan, som alla kvällar. SIL Jag är bara dagens offer.   CAVANOSA Så är det alltid. SIL Jag vill dö. Sätt händerna runt halsen på mig. (han gör det) SIL Krama hårt. CAVANOSA Är det nånting du vill ha först. SIL En kyss. CAVANOSA De ber alla om samma sak. SIL Jag ska vara som de andra, bara en i mängden. (hon kysser honom) CAVANOSA Det dags. SIL Låt mig få kyssa händerna som ska döda mig. (hon kysser hans händer) SIL Så , sätt dem nu runt halsen på mig. (han gör det) SIL Krama. Gör mig illa. Hårdare. Gör mig illa. (skriker) Ja, ja, hårdare, hårdare. Döda mig, döda mig. (hon stönar. Han kramar hårdare. Hon kan inte tala. Han kramar. I det ögonblicket hörs starka knackningar på ytterdörren och ridån faller) RIDÅ ANDRA AKTEN SCEN 1 (några ögonblick senare. Situationen har inte förändrats. Knackningar på dörren. CAVANOSA har sina händer runt strupen på SIL. Han rätar på sig och ser sig omkring för att försöka förstå) CAVANOSA (mumlar) Mamma, mamma! (det fortsätter att knacka. CAVANOSA går till dörren. Han öppnar den. POJKVÄNNEN kommer in, rasande) POJKVÄNNEN Vad har ni gjort med henne? CAVANOSA (lugnt) Dödat henne. POJKVÄNNEN Ni är galen, spritt språngande galen! (POJKVÄNNEN går fram till SIL och tar henne i famnen - hon verkar vara död. Han daskar till henne i ansiktet. Hon återvänder till synes till livet. Hon börjar andas. Hon öppnar ögonen) POJKVÄNNEN Det är jag, var inte rädd. Jag ska ta hand om dig. Jag ska skydda dig från den här stackars galningen. (CAVANOSA halvligger i en fåtölj och verkar säga nåt som vi inte hör) POJKVÄNNEN Ta av henne de här handklovarna! (CAVANOSA är som i händelsernas utkant. Han är halvvägs in i en drömvärld. Han befinner sig i en stämning av självförnedring och har ingen önskan att delta i ett kultiverat samtal. Han verkar utled) CAVANOSA Hur förväntas jag ta av dem? POJKVÄNNEN Fresta inte mitt tålamod. Ta av dem! CAVANOSA (mycket ödmjukt) Som ni önskar (han hämtar nycklarna och ger dem till POJKVÄNNEN som försöker öppna med dem) POJKVÄNNEN De här nycklarna passar inte. CAVANOSA Jag ber om ursäkt, det är nycklarna till (litet fniss) mitt kassaskåp. POJKVÄNNEN Det här är inget att skämta om. CAVANOSA Förlåt, men jag kan inte låta bli att skratta. (han försöker att skärpa sig) POJKVÄNNEN Jamen, ge mig nycklarna då, vad väntar ni på? CAVANOSA (skrattar, försöker hålla det undan, men kan inte. Ger honom nycklarna) Här. (skrattar) Jag är ledsen men jag kan inte rå för det (POJKVÄNNEN tar av handklovarna på SIL. Hon kvicknar långsamt till) POJKVÄNNEN Är det ni som har satt på henne den här hatten? (slänger undan törnekronan) CAVANOSA Det är ingen hatt det är en törnekrona. (han går och plockar upp den varsamt och lägger den på en dyna) CAVANOSA Tycker ni inte den är vacker? POJKVÄNNEN Jag är inte nån tokdåre, som er. MAMMAS RÖST Älskling, de är väl inte oförskämda mot dig? POJKVÄNNEN Vem var det som sa det? CAVANOSA Bara en av mina älskarinnor. POJKVÄNNEN Ni är verkligen avskyvärd! (SIL återfår medvetandet helt och hållet) SIL Det gör ont. (hon gnider sig på halsen) POJKVÄNNEN Var inte rädd. Jag är här. SIL Vad gör du här? POJKVÄNNEN Du får ursäkta mig, men jag tänkte att du skulle kunna råka ut för nånting så jag följde efter dig. CAVANOSA En gentleman följer inte efter unga damer. POJKVÄNNEN Håll käften!   CAVANOSA När då? Var då? Förklara. (POJKVÄNNEN tröstar SIL. CAVANOSA ställer